En, vid vatten eller också lite längre upp på land boende, mansperson kan plötsligt av en slump förvandlas till en träbåtsgubbe. Eller kanske inte ens av en slump. Här följer början på en sådan berättelse.
Gubben, innan sitt träbåtsliv, hade ofta spatserat längs stränderna, vanligen stränder dit man kom med bil, eller gående, som till exempel Auraåns stränder. Förr i tiden fanns det mycket båtar i Auraå. Gubben hade alltid tyckt om att titta på båtarna och på något vis längtat ut till skärgården.
Det att gubben börjat längta ut till skärgården berodde kanske på det att han som ung ofta hade fått åka med en bekants motorbåt ut till dennas sommarstuga och en gång med en arbetskamrats segelbåt ut i skärgården. Det att man en eller flera gånger ser Åbolands skärgård lämnar nog ingen människa med känslor kall, ej heller denna gubbe.
En gång som ung nygift tog gubben så kontakt med en tidningsannonsör, som sålde sin båt. Man kom överens om en provtur.
Man kastade loss från förtöjningsplatsen i Auraå, där nedanför Pinellan. Båten var ganska "grov" och motorn en encylindrig Olympia. Försäljaren var rätt så nervös då motorn inte ville starta på något jäkla sätt, den som vanligen brukade starta redan bara maskinisten så mycket som tittade på startveven.
Efter ett antal bensinsupar och ett rysligt svärande så startade maskinen och hela Auraåns strand var blå av röken, ... den fick antagligen för mycket, tror jag.
Kurs utåt, dit mot "förin". Gubben frågade: "Går inte den här båten hårdare än så här, knappt framåt?"... till vilket försäljaren svarade: "Nog går den i alla fall sex knop, men nu har den fel storleks propeller, då den gamla föll i vattnet där vid Pikkupukki".
Under fanns verkligen en sjujäkla rosett, av det att döma som man kunde urskilja i Auraåns grumliga vatten. Inte undra på att Olympian inte orkade snurra.
Vi kom tillbaka till stranden och den båten blev oköpt, inte hade väl gubben ens varit riktigt på allvar ute efter att köpa en båt.
På stranden hade den unga frun med barnvagnen följt med provturen och då gubben landstigit sade hon: "Fy så du luktar illa!"
Inte undra på det heller, för avgaserna och lukten från den oljiga pilsen fastnar nog genast i kläderna.
Ännu tillbaka till den där sommarutfärden med arbetskompisarna. Alolas Lasses båt var en vacker tvåmastad skärgårdsseglare och vi for ut till någon av öarna väster om Rymättylä, jag minns inte längre till vilken. De äldre arbetskamraterna stannade på kvällen i båten och tog sig en kopp, medan de yngre kommenderades i land, däribland jag, för att sova. Tältet restes på stranden. Men att få tag i sömnen den natten blev det inget av. Varken tidigare eller efter den natten har det funnits så förbarmandes mycket myggor.
I sin ungdom efter yrkesskolan arbetade gubben på Kallu Aaltos motorverkstad, där han lärde sig bland annat hur man tar isär, märker och tvättar bil- och båtmotorer.
Reparation av motorerna och provkörning var sedan montör Pelkonens arbete, men det är ett annat kapitel. Pelkonen var hemma från Karelen, de andra kallade honom för Makslahtis remontkarl.
Senare, mycket senare, försökte gubben minnas de demonterade motorernas själsliv i verkliga situationer.
Var och när, mera om det senare.
JK