Vi båtägare i Pargas har åter en gång fått problem med en icke fungerande klaffbro vid Lillholmen. Farleden västerut från Pargas genom Sattmark sund är som bekant mycket livligt trafikerad, och det är endast mindre båtar som nu kan färdas den vägen. Alla båtar som inte ryms under bron är nu hänvisade till farleden söderut genom Tervsund.
Klaffbron har varit ett problembarn också under tidigare år. Det är otaliga gånger som klaffbron fått något fel. Än har den blivit i öppet läge till förtret för bilisterna, än i stängt läge som hinder för båtarna. Jag är säker på att många hårda ord har slunkit ur båtförares munnar, då de efter att ha kört eller seglat den 6 sjömil långa sträckan från Erstan till Lillholmen, utan förvarning märkt att de får vända om och ta sig runt södra vägen.
Vanligen har felen på klaffbron normalt kunnat avhjälpas på någon dag, men denna gång gick så mycket sönder att hela bron fick tas loss och föras på service. Tur i oturen var det att det hände så sent på hösten, men eftersom hösten i år varit förhållandevis varm, är det många båtägare som ännu i skrivande stund i slutet av oktober har sina båtar på vatten.
Jag kontaktade broingenjör Jouko Välimäki vid vägförvaltningen. Han berättade att hydraulcylindrarna i klaffbron gått sönder med den följd att cylindrarnas fastsättningsöglor slitits loss. Han förklarade vidare att det nu görs en utredning för distriktets beslutsfattare, i vilken man tar fram olika alternativ att gå vidare med. I slutet av november är det meningen att ett reparationsbeslut skall fattas. Därefter gör man en byggplanering och håller en offerttävling. Tidtabellen är sådan att bron skall vara i bruk igen till början av nästa års seglingssäsong (enligt Välimäki betyder det här någon gång i början av maj).
Hur som helst ansåg han att man inte kommer att nöja sig med att enbart reparera den gamla bron, utan man försöker på en gång förbättra konstruktionen. Bla. nämnde han att man funderar på att höja bron en aning, så att flera båtar skulle kunna köra under utan att lyfta bron. De undersöker också hur man kunde undvika s.k. onödiga lyft av bron, dvs. situationer där båten skulle gå fritt under, men båtföraren för säkerhets skull ändå öppnar bron. Allt det här låter lovande, men det är nog bäst att vänta tills den nya bron är på plats innan man ropar hej.
Till slut vill jag passa på att tacka den avgående kommodoren, Ilkka Varjonen, för ett mycket väl gjort arbete under de gångna åren. Det kommer att bli svårt att hitta en ny person som kan ta hans plats. Bla. valet av den personen kommer upp under årsmötet 10.12.2001, så jag hoppas att så många medlemmar som möjligt åter söker sig till klubblokalen i Sandfall då.
En trevlig vinter önskar
Kurt