Lånenamnen på holmar och grund är vanliga i Åboland. Enligt namnforskaren Kurt Zilliacus finns 70 % av dem i den inre åboländska skärgården. Enligt en vanlig uppfattning bland sakkunniga har kusttrakterna på vissa håll möjligen haft finsk bebyggelse och därtill utgjort nyttjomark för finska upplandsbor. När den svenska kolonisationen inleddes på 1100 - 1300-talen övertog kolonisterna en del av de finska ortnamnen. Dessa har upptagits av de svenskspråkiga och representerar grundstommen i deras namnförråd.
Bynamnet och önamnet Innamo anses vara ett gammalt lånenamn på -maa, som i svenskan anpassats till -mo. Namnförrådet inom Innamo bys ägor består av både finska och svenska namn.
På huvudön finns några namn med sannolik finsk bakgrund. Rätt klara fall är Nommisvoår och Kirkånvoår, (fi. nummi=hed, kirkko=kyrka, vuori=berg) namn på två höga berg, det förstnämnda i Ööstärskoogin (Österskogen), det andra på Stoogårs Ååkärneese (Storgårds Åkernäset), rätt nära båtklubbens område.
Suuramppe (antagligen fi. Suuranpää) är namnet på den udde, innanför vilken byns gemensamma ångbåtsbrygga var belägen. Skärgårdsbåten Wellamo trafikerade där, den kom ut från Åbo på lördagar och gick in på torsdagar. Då den var på ingående och passagerare eller last var på väg från Innamo, hissades ett märke på udden, så kaptenen genast kunde se det när ångbåten kom ut ur Järvsar sund.
När bryggans skick försämrades på 1950-talet, byggde byborna inte någon ny på samma plats, eftersom vägen dit var lång och besvärlig. Den nya bryggan uppfördes i stället i bystranden, på den plats där statens brygga finns i dag. Ångbåten hann några år gå till bystranden innan trafiken upphörde. I boken Suomalainen kylä kuvattuna ja muisteltuna finns en bild från år 1964, då Wellamo anlöper byns brygga och några bybor är samlade där. Ganska snart därefter (ungefär år 1965) sattes förbindelsebåten Pietari Brahe i trafik och anlöpte även Innamo.
Dunklare till ursprunget är namnen Jälankårt (Jälankort, åker) och Tammårt (Tammort, eventuellt från fi. tammiorko, strandområde). Om Tammort kan nämnas att i storskifteshandlingarna från 1793 finns nämnd en i famnar angiven skogsremsa, som då var byns gemensamma, benämnd "vatuskoogin" (vattenskogen). Den skuggade en lekplats för fisken och fick ej fällas. Senare upplöstes bestämmelsen.
De flesta finskspråkiga lånenamnen på det område som tillhör Innamo by, är namn på holmar som t.ex. Hepokari, Koirankari och Järvikari (i dialekten även Järokari) samt finska namn anpassade till den svenska dialekten, som Tamminkant (sannolikt fi. tammenkanto) och namnen på -loot (fi. luoto) såsom Haaploot, Sekkiloot och Kattiloot. På Kattiloot finns två jättegrytor, som är rätt specifika och de enda i sitt slag på Innamo område.
Svenska namn är namnen på -holm som Kråkholm och Styrholm. Dessa står i obestämd form och betecknar större holmar. På Kråkholm odlades åkrarna ännu i rätt sen tid och på Styrholm slog man tidigare vildhö på ängarna.
Med hänsyn till områdets hela namnförråd är de flesta namnen belagda på huvudön, där bebyggelsen är gammal och behovet av namn säkert var störst. På holmarna igen var endast de platser namngivna, som varit viktiga på grund av odling, djurskötsel eller fiske.
Mina personliga minnen av jordbruk och djurskötsel omfattar ungefär 60 år och går tillbaka till början av 1940-talet. Då var nästan alla husvärdar inkallade till krigstjänst. Under krigstiden fick värdinnorna och barnen samt andra hemmavarande kvinnor bära ansvaret för arbetet på gårdarna. Dåförtiden och länge framöver användes hästar i jordbruket och de flesta arbeten som nuförtiden utförs maskinellt utfördes då för hand. Kor, ungnöt, hästar och får fördes till holmarna på bete till sommaren. Värdinnorna rodde morgon och kväll för att mjölka och korna kom till mjölkarställena på bestämda tider enligt sin egen inre klocka.
Efter krigsslutet beställdes flera nya fiskebåtar till byn. De flesta byggdes av båtbyggare Wilkman på Norrskata. Omkring år 1950 började någon av värdinnorna använda motorbåt på mjölkarresorna. Även fåren skulle besökas på holmarna för att inte bli alltför förvildade till hösten, annars måste de "springas fast" och i sådana fall blev risken för olyckor större.
I början av 1900-talet, i min mors barndom fick fåren gå fritt över hela huvudön, endast gårdstomterna var kringgärdade med gärdesgårdar. Följden av detta var att all låg vegetation försvann till en tid, för att senare igen tillta.
Viktiga för byn har varit åkrar, ängar, skogsskiften, bystranden, och vägarna. Som tidigare nämnts har väderstrecken spelat en viktig roll vid namngivningen. Exempel på detta är åkern Ööstärkärre (Österkärret). Övriga åkrar är t.ex. Millanängana (Mellanängarna), som ligger mellan Kyttååkärn (Kyttåkern) och Sandlaksååkärn (Sandlaxåkern) och mellan en del av Ööstärskoogin (Österskogen) och skogsremsan på Millanbackan (Mellanbacken). Därtill kan jag nämna Riiååkrana (Riåkrarna), belägna invid rior och Kyttååkärn (Kyttåkern, kytta fi. kyteä). Man kan anta att det sistnämnda namnet härstammar från svedjebrukstiden.
Ett annat namn som har anknytning till svedjebruket är Krååksviden (Kråksveden), som börjar ungefär vid båtklubbens sydliga rå. Namn på skogar är Heimskoogana (Hemskogarna) och Suuramppeskoogana (Surampeskogarna). Strandveegin (Strandvägen) leder från byn till stranden och Ööstärveegin (Östervägen) från byn österut ända till Ööstäruddan (Östra udden).
Öster om Gaudis mangårdsbyggnad och nuvarande bastu har förr funnits en grind Ööstärgrinden (Östergrinden) och den minns ännu en äldre utflyttad Innamobo. Min morfar som var född på Innamo år 1880, kom dunkelt ihåg att det i hans barndom varit ett vargnät spänt över vägen. Sandlaksveegin (Sandlaxvägen) leder till Sandlax (laksi för lahti i äldre finska), både torp och pära (fi. perä = ände, vikände) invid södra stranden. Denna väg är även en av byns vintervägar.
Största delen av namnen har varit bybornas gemensamma egendom, men därutöver förekommer specifika namn, som enbart använts av enskilda gårdars folk. Sådana är t. ex. Moffas bekkin (Morfars bäck) och Göutkettan (Barnkätten).
Med ovanstående exempel, förklaringar och berättelser anknutna till de namngivna platserna, har jag i korthet försökt presentera en del av namnförrådet i skärgårdsbyn Innamo.
Dido Björkblad