Fisket har genom tiderna haft stor betydelse för skärgårdsbefolkningen, så även för Innamoborna. Mina äldsta minnen härrör sig från efterkrigstiden. Man fiskade huvudsakligen med vinternot, sommarnot och skötar, i mindre skala och mest för husbehov med mjärdar, nät, saxkrokar och långrev. En tid fanns det två vinternotslag på Innamo, senare endast ett, tills notdragningen på 1960-talet upphörde helt och hållet. Därefter har även trålfiske idkats. Byns fiskevatten är samfällda.
Vinternotsfisket var speciellt viktigt och notvarpen var upplodade med stennot eller repnot. Varpets längd och form berodde på bottenbeskaffenheten på de olika platserna.
Setun kallas den vak där man sänker noten och den ligger i yttre ändan av varpet. Ett notvarp lukas (dras iland) alltid mot en strand eller någon grynna, alltså på grunt vatten. Noten med fångsten dras upp ur lukvaken. Med hjälp av landmärken och bestämda avstånd från land mätta i steg, kan man väcka de vakar som behövs.
Det existerar olika typer av namn på notvarpen i Innamovattnen, en del är finskspråkiga, andra är svenskspråkiga och så finns det sådana som har ursprungligen finskspråkig förled. En del har både ett svenskt och ett finskt namn. Rimitoborna drog vinternot i öns fiskevatten och detta utgör förklaringen till många finskspråkiga namn.
Enkla finska namn är t.ex. Haika (ed) och Tunkio (sophög), sammansatta är Korvarengas (örhänge) och Taivaanportti (himlaporten). Svenska namn är Fänget, Kanistern, Kaptenskan, Skåpet och Testamentet. En stor del av varpen har namn efter sitt läge invid holmar och holmnamnen är antingen svenska eller finska. Holmnamnet utgör förled i varpnamnet i följande exempel: Kråkholmsvarpet, Styrholmsvarpet, Ekholmsvarpet, Haplotvarpet och Säkkilotvarpet.
Beträffande två varpnamn finns det en berättelse om uppkomsten av namnet. Det ena är ett sommarnotsvarp vid namn Kellbergs varpet. En höst när man hade tänkt sig till Hepokari för att dra not, blev det plötsligt så tät dimma att man inte vågade sig ända fram, utan beslöt hastigt att kasta ut noten mellan Österuddan och det lilla grundet där utanför. Fångsten blev mycket riklig. En man som hette Kellberg var med i notlaget och av någon anledning fick varpet namn efter honom.
Det andra varpet är ett vinternotsvarp, som bär det originella namnet Pompelikrige. Om namngivningsgrunden berättas, att det på notisen uppstått snöbollskrig. En finskspråkig man som hörde till notfolket, lär ha sagt något som de svenskspråkiga i laget uppfattade som Pompelikrige. Förklaringen kan vara en så kallad folketymologi, men den kan givetvis även vara sann.
I god tid före vinternotssäsongen skulle de olika notdelarna av bomullsgarn lappas och tjäras för att sedan vara färdiga när isarna blev tillräckligt starka. Arbetsdagarna på notisen blev långa, hästarna skulle utfodras i gryningen och därefter begav man sig iväg. Efter slutfört fiske kördes fångsten ofta till Rimito för vidareförsäljning.
Till mina bästa barndomsminnen hör bilden av hur byns hästar återvände i skymningen i karavan dragande notlassen och notfolket efter väl förrättat värv. Ibland kunde även farliga situationer uppstå, som då något större fartyg brutit upp rännan mellan fasta Nagu och Innamo så bred att inte hästbron räckte till och notlaget inte kunde komma hem till natten efter att tydligen ha dragit not på Nagusidan.
Dido Björkblad