Träbåtsgubben råkar ibland ut för små missöden. Hittills har han fått allt förlåtet för ingen annan har lidit någon större skada än gubben själv. Mycket av det som hänt honom har emellertid gått till historien. Alla de vitser och skämtbilder som hör ihop med båtlivet har ju inte uppstått ur intet. Jag tror nog att också andra än träbåtsgubben råkar ut för ett och annat.
På klubbens sommarutfärd 1995 anlände vi efter diverse incidenter till Karlby gästhamn på Kökar. Det blåste så mycket att vi beslöt oss för att göra ett besök på hembygdsmuséet. Det var den 6. juli. Gubben meddelade att vi inte kan fara vidare innan vi har tankat.
Då båten var tankad kastade gubben loss, gav motorn mera varv och tittade ut genom takluckan. Då såg han att gumman hängde ut över akterräcket med ena foten i båten och den andra på tankbryggan. Båten for längre bort från bryggan och innan någon hann reagera gjorde gumman spagat och föll i vattnet.
Där låg gumman till halsen i vattnet med brillorna våta och frisyren förstörd. Hon stirrde på gubben och frågade med gråten i halsen: Vad gör jag nu? Gumman har nog fått en chock eller nå'nting ... tänkte gubben. Han insåg nog det beklagliga i gummans belägenhet fast han hade litet svårt att hålla sig för skratt. Men det här var inte rätt tillfälle att slå till ett gapskratt, så gubben rådde helt lugnt gumman att simma i land.
Situationen kunde ha löst sig av sig själv, men sen konstaterade gubben: "Jaha, du kunde inte bestämma dig om du skulle stanna på land eller komma med". Och det förgiftade slutgiltigt stämningen.
Händelsen hade noterats av omgivningen och gubben fick de förgrymmade blickar han förtjänade, för att han inte kunde ta hand om sin besättning.
Efteråt har gubben och gumman kommit överens om vilka miner och handtecken som skall användas i olika situationer, men också då har det ibland resulterat i ljudliga diskussioner, eftersom man inte alltid får klart för sig vad gubben egentligen menar med sina tecken.
Det var hösten -95 och vi firade kväll vid Innamo brygga efter en lyckad månskensseglats. Gubben bestämde sig för att dra sig tillbaka för natten och samlade ihop supéresterna i utfärdskorgen.
Ute var det mörkt och regnade. Gubben stod en stund på bryggan och funderade hur han skulle ta sig ombord på båten som gungade i vågorna. Han fattade ett snabbt beslut och satte raskt högra foten på förräcket, lättade på kroppen ... och sedan blev det mörkt!!
Foten slant från räcket och gubben föll med näsan före rakt ner på fördäcket med ett helvetiskt oljud. Vägkosten spred sig över däcket och havet.
De närliggande båtarna kunde inte undgå att höra oljudet och dök upp för att beskåda eländet och ge litet goda råd: "Du sku' ha kommit med huvu' före, så sku' du int' ha stött axeln".
Gubben var förargad, armbågen värkte helt fördärvat och axeln ännu värre. Det blev inte mycket sömn den natten. Nästa dag var det gumman som fick se till att båten kom hem - gubben kunde knappt röra armen och ännu mindre sköta rodret.
På grund av det lilla felsteget fick gubbens uppfattning om sin egen vighet sig en ordentlig törn. Och inte nog med det - följande vecka måste han byta bilen till en modell med styrservo.
Träbåtsgubben