När vintern går mot sitt slut, börjar gubbens tankar kretsa kring den kommande sommarens båtfärder. Blicken dröjer allt längre vid båten som övervintrar på gården och tankarna fylls av viktiga och mindre viktiga saker som hör båtlivet till. Det är nu man börjar fundera på om båtens utrustning är skick, om man eventuellt borde förnya något och om man kanske skulle unna sig någon form av "bekvämlighetsutrustning".
I gubbens båt finns det sjökort, kompass och klocka samt dessutom både logg och ekolod. Alla har redan varit länge i användning och förra sommaren togs det elektroniska sjökortet i bruk. Det fungerade.
Men när gubben tittar i importörernas kataloger känner han sig ändå som en dålig sjöfarare, i synnerhet när han bläddrar genom sidorna Elektronik, navigering och el, säkerhet och utrustning.
Man borde nog skaffa ett sånt där framåtriktat ekolod. Ett som meddelar om faran en kvart på förhand, kopplar ur växeln och om ingen ännu heller reagerar vrider på rodret så att kollisionen kan undvikas. I synnerhet med tanke på vad som hände förra sommaren. Ekolodet varnade inte!
Ett par gånger blev det aktuellt att testa om det elektroniska sjökortet stämmer och det blev också konstaterat att det gör det. Det borde ännu gå att komplettera med en mild röst som säger: Grunt förut, styr inte ditåt, i alla fall inte med fart.
Dessutom kunde det nog också vara bra med en ismaskin. Gubbens vanliga besättning, alltså gumman, slog sitt knä en gång och då skulle det ha varit bra att kunna lägga ett kylförband.
Propelleraxeln i gubbens båt hade en fin packning som var försedd med en oljebehållare. Man skulle fylla på olja vid behov, och sedan blev det oftast att ösa bort samma mängd ur pilsen. Det är ett klottigt jobb, så nästa sommar kommer att axeln att tätas med en gammal hederlig packbox.
I träbåtsgubbens båt finns det två hopfällbara vilstolar som gumman har köpt. De är bra att bära i land för att kunna sitta bekvämt eller att ha på akterdäck, om vädret tillåter. Det skulle kunna vara skönt att sitta ute och styra i vilstolen men utomhusrodret fattas. En "ingenjörsbyrå" funderar på projektet - så där i teorin alltså.
Spisen och värmeaggregatet är också gamla och oberäkneliga. Antagligen hänger de med ännu nästa sommar, åtminstone värmaren, där fläkten har fått för vana att någongång framåt småtimmarna högljutt meddela: Här är vi ännu!
För många år sedan hade gubben fått en värmare av Pena som gick med tändsprit. Det var för övrigt en bra värmare. En gång vaknade gubben mitt i natten av att det var fuktigt och kallt. Värmaren dränktes med sprit och efter ha låtit den sugas in ordentligt var det bara att tända på. Trodde gubben alltså, men så enkelt var det inte. Efter ett antal tändstickor var det dags att undersöka varför värmaren inte tändes. En närmare inspektion av spritflaskan förklarade saken: På etiketten stod tydligt och klart: Lätt salladsdressing. Den natten frös gubben och harmades också litet. Det var förmodligen på samma resa som han försökte steka griskotletter i tvättmedel.
Vart sjutton har listan över saker som skall fixas på båten hamnat? Där fanns säkert tjugo olika punkter. Eller åtminstone: Installera ny axelpackning. Skaffa en ordentlig håv.
Träbåtsgubben