Inte kanske riktigt ännu, men redan i maj blir det dags för vårutfärd, i juli blir det sommarens långfärd och september bär det iväg på höstutfärd. Liksom så många andra väntar också Veli Korhonen eller Vellu och hans fru Tuire på att komma iväg. Och han väntar inte bara på utfärder utan han ordnar dem också för oss andra - han har varit aktiv inom långfärdskommittén i över 10 år. Så i familjen Korhonen ligger både sjökort och passare framme hela vintern.
Liksom för så många andra, var det arbetet som förde Vellu till den här ändan av landet. Naturligtvis hade den unge mannen ett gott öga till traktens flickor och det räckte inte länge, förrän han allt oftare kunde ses tillsammans med en mörk och söt flicka - han hade hittat sin Tuire.
I Tuires familj hade man alltid haft båt, så det var naturligt att det också blev en del av det unga parets liv. Den första gemensamma sommaren fick Vellu smaka på sjölivet tillsammans med Tuires storasysters familj. Och naturligtvis gick det så att en man som i hela sitt liv rört sig i naturen och sysslat med fiske, blev helt betagen av livet på sjön.
Så redan följande sommar, 1986, blev det aktuellt med en egen båt, HT Särki-57. Båten var relativt snabbgående och arbetsfördelningen var den att Tuire läste sjökortet och Vellu styrde. Och samarbetet mellan lotsen och kaptenen förlöpte så bra, att de redan första sommaren förde dem ända till Mariehamn.
Intresset för båtlivet växte sig allt starkare. Tankarna började kretsa kring en riktigt långfärdsbåt och så byttes Särki ut mot en liten Bella. Året var 1988, men redan året innan hade Vellu anslutit sig till Båtklubben. Detta innebar starten för deltagandet i Klubbens långfärder, vilket han fortsätter med ännu idag, både som deltagare och som arrangör.
Med Lilla Bellan sattes kursen redan nästan sommar mot Åland, familjen ville visa att de klarar sig på egen hand. Allt gick bra och entusiasmen blev allt större.
Också barnen, Heli och Janne, blev större och det behövdes mera utrymme. Stegen styrdes igen till båtbutiken och den lilla Bellan byttes mot en stor. Där fanns naturligtvis betydligt mera utrymme och - bäst av allt - den hade både wc och kylskåp, något som Vellu uppfattade som rena lyxen. På längre resor kunde man uträtta sina behov under tak i stället för att hänga över religen. Och när de första isbitarna klirrade i grogglasen, kändes det som fest. Så med en större båt, som var utrustad med alla bekvämligheter, gick jungfruresan ända till Sverige.
I Klubben hade man lagt märke till Vellus intresse för långfärder och år 1993 valdes han in i långfärdskommitten, där han fortfarande är aktiv. Den första tiden hade han Reijo Hermansson som "läromästare" och med honom blev det många trevliga resor och också annan samvaro.
Vellu kommer med ett leende ihåg då Reijo skaffade en dator till sin 7 knops Susanna. Det var inte bara en och två skeppare som förundrade sig över den. Reijo var en banbrytare på området, men nuförtiden finns det ju en dator i var och varannan båt, oberoende av hur många knop den gör.
Långfärder har man gjort ända sedan Klubben grundades. Tuire kommer ihåg att redan på 1960-talet for hennes familj och familjerna Virta, Lönnroth och Sysmelin ända till Sverige med sina träbåtar. Under senare år har färden gått till Hangö, Utö, Åland och Nystad. Några båtklubbare har färdats ända till Kotka, Saima kanal och Estland.
Förutom att långfärder innebär trevlig samvaro med likasinnade människor, känns det också tryggt att färdas tillsammans med kompis, ifall det skulle hända något. Speciellt för nybörjare är det ett bra sätt att våga sig på en längre tur. Man lär känna sin båt, ser vad man klarar av och framför får man bekanta sig med nya fina platser, dit man senare kan återvända enligt sin egen tidtabell.
Färdernas tidtabell försöker man planera så att alla hänger med, oberoende av hur snabb eller långsam båt man har. De som kommer tidigare fram väntar på de andra och nästa dag fortsätter man tillsammans.
Vellu poängterar att Pertti Kontto har blivit något av en fadersgestalt på dessa färder. Han är också aktiv i långfärdskommittén och har stor erfarenhet av båtliv. Till Pertti kan man vända sig med alla sina frågor. Också Mikko Salonen, kommittémedlem och erfaren seglare, ger säkert goda råd då det gäller långfärder. Så om du vill fråga något om långfärder, kan du lugnt vända dig till Vellu, Pertti eller Mikko. De hoppas att många deltar i sommarens utfärder, som du kan läsa mera om i denna tidning.
... en byggnadskommitté, så skulle Vellu utan vidare höra till den. Vad som än byggs i Klubben, kan man vara säker på att Vellu är där med hammaren och sågen i högsta hugg. För tillfället hittar man honom på Sandfalls tak, och där finns det ännu länge jobb för en yrkesman av hans kaliber.
als
Bilderna är från familjen Korhonens fotoalbum
