För många kan det vara en liten sak att byta från motorbåt till segelbåt, men för oss tog det flera år. Själv började jag tänka på att skaffa segelbåt då vi ännu rörde oss med vår motorbåt Albatross 26 och jag började snegla på segelbåtar i gästhamnarna. När jag såg någon som jag gillade försökte jag mig ibland rentav på att ställa någon smart fråga till ägaren. På den tiden hade jag ännu ingen aning om LYS-tal, kryssningsegenskaper och andra seglingstermer.
Jag gjorde också upp en fin jämförelselista över olika båttyper och bad några bekanta seglare om deras åsikter. Där gick det som det brukar - det fanns lika många åsikter som svarare. När jag hade funderat på saken för mig själv ett tag, tog jag upp frågan med min fru Tea. Svaret var klart och entydigt: segelbåt köper vi inte. Hon lyfte också fram alla förnuftiga argument som t.ex. att vi har en liten flicka och en till är på väg.
Jag var ju inte precis nöjd med svaret, men någon segelbåt blev det ändå inte. Vid samma tid bestämde mina föräldrar sig för att sälja sin Lovene 32:a "Aino" och den var ju faktiskt som gjord för oss. Den var heltäckt med ståhöjd, wc och ett rymligt pentry. Albatrossen sålde vi till Reso och så köpte vi Aino som vi sedan hade flera somrar och gjorde många trevliga resor med. Den var just sådan som vi hade föreställt oss, vi kände bra till den från de tio år som mina föräldrar ägde den.
Ibland hände det sig att vinden tilltog under våra resor och fru Aino rullade ganska kraftigt. En gång utanför Eckerö sade vår dotter Jenni att pappa inte skall köra så fort, hon trodde att gungandet berodde på farten. Det kändes också ganska surt att gunga hela vägen från Rosala till Gullkrona, då segelbåtarna gick med samma fart och bara lutade litet. Då vi äntligen kom fram var det dessutom en seglare som frågade oss vad vi tyckte om vädret.
Vi började få nog av att gunga och titta på hur stadigt segelbåtarna gick i samma väder och nu började jag på nytt fundera på en segelbåt. Den finska mannen har antaligen en liten vrå i sin hjärna där han sparar allt som han tänkt på och det blir han inte av med förrän han prövat på det själv. Nu var jag i alla fall klokare och förstod att först mjuka upp hustrun, för att inte igen göra onödigt arbete. Hon sade nu varken jo eller nej, men tyckte att vi i vilket fall som helst kunde vänta ett par år tills flickorna är litet större. Själv hade jag närmast tänkt mig ett par månader. Jag fortsatte i alla fall mitt utredningarbete och samlade information. Kraven hade stigit väsentligt sedan förra gången, vi var ju redan en fyra personers familj som var van med en relativt stor båt.
Jag fick många bra och uppmuntrande kommentarer från bekanta och andra båtklubbare. Men ju flera råd jag fick, desto svårare kändes beslutet att byta båt. På våren 2004 fattade jag mitt beslut och sedan meddelade jag min fru att Aino inte kommer att sjösättas nästa år, utan i stället skaffar vi en segelbåt eller en snabbare motorbåt. Meddelandet togs förvånansvärt sakligt emot så jag tolkade det som ett medgivande och anmälde oss till våren seglingskurs. Under våren deltog Tea också i den praktiska delen av kursen. Varje gång vi kom hem undrade hon när hon skulle upptäcka vad det är som är så roligt med att segla då det alltid är iskallt, båten lutar, det går inte att se ut ordentligt från kajutan osv.
Vår gamla båt blev snabbt såld och vi var utan båt från slutet av juli. Det hade också sina goda sidor - nu kunde vi för första gången på tio år göra något annat mitt i sommaren än åka båt. Och då höstmarknaden började hade vi pengarna i fickan. Men nog kändes hösten lång och fredagarna var närmast deprimerande då alla andra åkte ut på sjön och vi blev kvar på stranden.
Nu började vi på allvar söka efter en båt. Jag följde med försäljningsannonser och satte själv in annonser. Jag fick många tips om båtar till salu, men de var antingen för små eller så var det något annat som var fel. En del anser att man skall börja segla med en liten segelbåt och småningom byta till en större, så att man lär sig segla och behärska båten. Men jag hade ju haft Vikla och 5-tonnaren Aino, så för den delen var jag redo att köpa en litet större segelbåt. Alla tyckte emellertid inte likadant. Vi var och tittade på tolv olika båtar och förvånade oss många gånger över i hur dåligt skicka båtarna var i vår prisklass.
För en gångs skull kunde jag hålla nerverna i styr och höll fast vid mitt beslut: båten skall vara av ett känt märke och också för övrigt sådan att det är lätt att bli av med den, om det skulle vara så att segling inte passar för vår familj. Jag ringde många gånger till vår nuvarande kommodor Seppo Ruotsalainen och frågade hans åsikt om olika båttyper. Jag tror att också Seppo hann tröttna på mina samtal, då vi aldrig tycktes hitta en lämplig båt.
En gång ringde Seppo och berättade om en Maxi 999, som eventuellt kommer att bli till salu. Han hade talat med ägaren då de seglade bredvid varandra. Det trodde jag först inte på, eftersom man i många motorbåtar inte ens kan samtala med sin fru. Det är en av skillnaderna mellan seglebåt och motorbåt.
Hösten 2004 var utbudet på segelbåtar uselt, det fanns inte många båtar av rätt storlek och till rätt pris. Det var många gånger svårt att fatta att vi tittade på samma båt som vi hade talat om i telefon - tydligen hade skicket försämrats synnerligen snabbt. Endel säljare brydde sig inte ens om att städa båten eller tömma pilsen, fastän de visste att köparen rest flera hundra kilometer för att se på båten.
Endel säljare hade ett egendomligt sätt att marknadsföra sin båt: de förevisade den förnyade ugnen, det förnyade salongsbordet, nya vantskruvar osv. De tyckte att båten var så gott som ny då allt detta hade förnyats, fastän den saltvattenkylda motorn, seglen och mycken annan utrustning var nästa tjugo år gamla.
Det blev nytt år och i januari-februari stod jag på förtvivlans brant, då jag inte kunde hitta en lämplig båt. På Båtmässan i Helsingfors talade jag med nästan alla segelbåtsförsäljare, jag frågade om bytesbåtar och hur det nu var så fick jag faktiskt ett par bra tips. Det ena var en Albin Nova -92 som eventuellt skulle bli till försäljning. Jag tog reda på litet mera om båten och fick utrustningslista och fotografier av förmedlaren. Då jag läst listan förstod jag att om det blir affär så kommer vi att bli ännu fattigare än planerat. Jag for i alla fall och se på båten tillsammans med Tea och min pappa. Den var på många sätt en sådan båt som vi hade sökt och min pappa sade att på något sätt kan förstå att man köper en dylik båt, fastän den är en segelbåt. Han hade varit med och sett på ett par andra riktiga pärlor, så han visste hurudant utbudet hade varit.
Vi lämnade ett anbud på båten, men förmedlaren gjorde ingenting åt saken under två nervpåfrestande veckor. Då anbudstiden gick ut ringde jag direkt till ägaren som sade att båten inte ens var till salu hos ifrågavarande förmedlare. Efter en stunds diskussion kom vi överens om köpesumman och om ett nytt besök i Skuru, där båten fanns i vinterförvar. Jag ringde ännu en gång till Seppo och lyckades locka honom med. Efter att ha sett på bilder av båten och bekantat sig med uppgifterna om den uppskattade han priset med tvåtusen euros noggrannhet. Han tycks ha gjort dylika affärer tidigare.
Köpet slutfördes på samma resa och Tea och jag blev lyckliga ägare till en segelbåt. Seppo tyckte antagligen synd om båten, som var i ganska gott skick, och han lovade komma med och föra den till Pargas då isarna gått. Under den resan gav han oss sedan en bra grundkurs i segling. Då fick vi också klart för oss hur kallt det kan vara att segla. Fastän vi klädde på oss allt vad vi hade, var det ändå svårt att hålla kölden borta.
Efter båtbytet har vi fått höra många sorters kommentarer. Min pappa anser att det var något som gick snett i min uppfostran, eftersom jag bytte från motor till segel. Jag har också fått höra att det finns två höjdpunkter i en seglares liv. Den första är när han köper segelbåten och den andra när han äntligen blir av med den. Den första av dessa har vi redan upplevt, men ännu är båten inte till salu.
När det gällde själva seglandet, hade vi alla sortens förväntningar. Mest spände vi oss för hur vi skulle få båten att gå framåt med segel och framför allt hur vi skulle komma hem igen. Åtminstone med surfbräda var det alltid mycket lättare att fara iväg än att komma tillbaka. Ganska snabbt kom vi emellertid till den slutsatsen att det inte är omöjligt att lära sig segla. Men därifrån är det ännu långt till att börja dela ut goda råd i bastun.
Första sommaren klarade vi oss bättre än jag hade väntat mig, vi förflyttade oss från plats till plats, i huvudsak för segel. Mentalt hade jag intalat mig själv att båten oftast går två knop, men i själva verket går den redan vid ganska lätt vind runt fem knop.
Första sommaren märkte i vi i alla fall att en segelbåt inte påverkas av vinden på samma sätt som en motorbåt. Man använder sig av nya rutter då man rör sig med segelbåt, för nu gäller att välja den rutt där det blåser i stället för tvärtom. Numera är det också möjligt att samtala i båten. Om farten ökar med med 1-2 knop märker man det genast och det påverkar stämningen ombord. I en motorbåt lägger man inte på samma sätt märke till alla små förändringar i vädret och i naturen.
Vår gamla båt drog inte särskilt mycket bränsle, men i alla fall rymdes det 500 L brännolja i tanken. Då vi första gången tankade vår nya båt, var det svårt att fatta att det gick bara 24 L, men tanken rymmer ju bara 35 L. Under vår två veckors semsterresa lyckades vi faktiskt använda 12 liter bränsle. Den gamla båten skulle ha förbrukat samma mängd på två timmar, så här har vi i alla fall lyckats spara.
Att ta i land med segelbåt är i stället mera utmanande än förut, eftersom det behövs dubbelt mera vatten. Ankring och övriga manövrar går i alla fall ganska lätt, då allting som behövs finns inom räckhåll för rorsmannen.
Våra döttrar Jenni 7 år och Terhi 4 år har förhållit sig mycket bra till båtbytet. De största förändringarna var för dem kanske att motorljudet försvann och att båten lutar. Barn sätter värde på små saker och Jenni tycker det är fint att få styra båten eller hjälpa till med seglen.
Till slut vill jag säga att vi nu har erfarenhet av en snabb motorbåt, en långsam motorbåt och en segelbåt. Alla har varit trevliga men mycket olika, så det är omöjligt att säga vilken som har varit bäst. Alla båtar för dig ut på sjön och det är ju det som är huvudsaken.
Juha & Tea