När man går upp på vinden i ett hus i skärgården, upplever man ett stycke historia och kultur. Om huset funnits länge i samma släkts ägo och inga flyttningar ägt rum, kan man vara rätt säker på att göra intressanta fynd. Upp på vinden bars t. ex. säsongbetonade redskap och mycket som ej mera behövdes, men som var i för gott skick för att brännas eller slängas bort. Någon sophantering existerade ju inte i äldre tid, så detta kunde i och för sig redan utgöra ett problem.
På vinden uppbevarades mycket som hade med spånad att göra: spinnrockar för olika ändamål, härvträd, nystfötter, spolhus, skrubbelstolen, linhäcklan och fårsaxen. Vidare kan man finna en uppsättning rätt slitna korgar av olika slag, t. ex. avlånga bykkorgar och ullkorgar, olika stora korgar med vidjehandtag, med eller utan inbrända mönster, bärkorgar av skiftande utseende och blomkorgar av rotting. De sistnämnda kunde användas för prydnadsarrangemang på vintern.
På vinden bevarades även extra sängkläder: handstickade täcken med varierande mönster, bolster, madrasser, långdynor och normalstora dynor. Det hörde till att man hade ett upplag sängkläder i reserv för eventuella behov. Möjligen finns där en gammal vagga och i så fall har antagligen barn från någon generation sovit i den. Babykorgen av rotting är däremot av yngre datum.
Gångkläder, skodon, hattar och skinnboor kan man finna ifall ej malen förstört dem. Malört och getpors är växter som hängdes upp i knippen på vinden, för att göra tillvaron så otrevlig som möjligt för objudna gäster. Yllekistan försökte man med olika medel hålla malfri. I den förvarades oanvända ylleplagg, t. ex. hemstickade strumpor, vantar och halsdukar.
Gamla möbler är ingen ovanlig syn på vinden. Där kan stå en stor gammal byrå med många lådor, även kallad dragkista, gamla stolar, en kommod och eventuellt någon säng. En vanlig modell, som säkert funnits i nästan varje hem, var bocksängen. Den kunde ställas undan till dagen och fungerade som sovplats exempelvis för tillfälliga gäster.
Vidare kan man finna gamla handgjorda leksaker: dockor med hemsydda kläder, "lunsar" (en typ av handsydda sittande hundar) och trähästar med tillhörande slädar, kärror och jordbruksredskap. På väggen hänger saxkrokar och en getklocka. Instuckna under taket finns vispar av skalade björkkvistar och flugsmällor av kasserade läderbitar.
Gamla glasburkar och flaskor av olika form och storlek bevarades på vinden, när de inte var i bruk. Detsamma gällde bakbordet, brödbrädena och brödspaden, som togs in när man bakade surbröd. Ett bruksföremål som säkert fanns i varje hem var sockersaxen, som man klippte bitar av sockertopparna med. Tvättfat, kannor och plåtburkar som ej mera var i användning, placerades på vinden.
Kappsäckar och faneraskar har varit rätt vanliga vindsföremål, liksom någon gammal ryggsäck, handväska och flagga, som kommit ur bruk.
I bästa fall kan man finna mera än en generations skolböcker, som visar vad man lärde sig i äldre tid. Breven och korten berättar om människorelationer och långa avstånd. Bakgrunden är att det i början av förra seklet från de flesta skärgårdshem emigrerade folk till Amerika. Det var vanligt att kontakten med släktingarna i hemlandet sköttes brevledes. Speciella är även vänkorten till en konfirmand i slutet av 18oo-talet.
En belastning för mellantaket i många hem, har varit årgångar av illustrerade tidningar från tider, då det ännu inte förekom pappersinsamlingar och kommunikationerna överhuvudtaget var besvärliga.
Som kuriositet kan jag berätta om ett hus i min släkt. Det hade fått nytt yttertak och utrymmet i vindsuppgången hade minskat, med den påföljd att en kyrksläde som finns på vinden, inte kan tas ut utan är i gott förvar där så länge taket håller. Vad allt kan vi inte lära oss på vinden?
Dido Björkblad