Under den vackra och varma sommaren har jag ofta funderat över hur vår miljö mår och vart den utvecklas.
Allting började när jag tillsammans med kommodoren tömde bekvämlighetsinrättningen på Innamo. Byttorna svämmade över av smörja och säsongen stod framför oss. Men än se'n då, avskrädet var ju åsamkat av oss mänskor. Handskarna på och till verket. Dit i backen hälldes det och vi önskade att resterna skulle förmultna.
Men, det som fick mig fundersam var, att vad för sorts mat ger gröna, lila och skära rester? Detta speciellt på damernas sida. På herrarnas sida var engångsmuggen vanligast, och inte heller den hade ändrat form. Varifrån har dom hamnat dit?
Vi vet säkert alla vad plast är och hur den kommer till. Det behöver vi inte bry oss om dess mer. Det vi också säkert minns är, att plast inte till alla delar förmultnar. Den bara skiner i mossan och mellan risen. Kunde vi inte tänka på den saken litet mer nästa sommar.
Det finns en annan sak på det kära Innamo, som jag gång efter annan förundrar mig över. Varifrån hamnar de ensamma och övergivna korvpaketen och ölflaskorna under grilltaket? Var och en vet ju, att man för bort med sig det man även hämtade. Men trots det hittar man där detta övergivna avskräde. Ingen torde anta att Innamos värdfolk skulle vara fraktarna av vårt avskräde. Eller hur, bästa klubbkamrater?
Dessa funderingar torde inte endast bekymra mig utan jag tror nog att vi är många.
Jag kan inte låta bli att nämna ett besök på Sandfalls dockområde på sommaren. Nästan alla båtar var sjösatta och vid sina bryggplatser, var dom se'n än var. Båtbockarna tryckte sig intill varandra, stödande varandra. Området var rätt städat, men än en gång klagade jag ur kvinnosynvinkel på det jag såg. Hur kan där finnas penslar i blöt och trasselstoppor på marken. Omkullvälta målburkar och byttor. Vad i all världen gör dom där, mitt på sommaren? Hade dom blivit glömda eller vad hade hänt. Inte tror väl någon att det är värden som för bort dem?
Trots allt har jag haft en givande och varm sommar. Många seglade och avnjutna sjömil. Det hoppas jag också att ni haft!
Mruo