Stormälö, Erstan 26.8.2006. Dagen för årets mest efterlängtade seglingstävling inleddes med en sommarvarm och dagvåt morgon. Också denna gång hade en del av deltagarna anlänt till sina båtar redan på fredagen, bl.a. för att värma upp vid hotellstranden. Det räckte med att kasta en blick på havet för att kunna konstatera att förhållandena inte var de bästa. Det var total "bleke", alltså kavlugnt. Vi körde för motor till startområdet, liksom också de andra tävlingsdeltagarna. Man hälsade på varandra och försökte föra över samtalet på taktikfrågor - som vanligt med dåligt resultat. Till slut blev klockan tio och vi kunde starta, men starta nu sen, då det inte blåser alls.
Det såg ut som om s/y White Ghost hade fått den bästa starten. Luna Atlantis åkte längs med startlinjen och fotograferade omgivningarna, precis som vilket turist som helst. Deras rutt gick mot Haverö - alldeles i annan riktning än vi andra. Ariel hade fått en erfaren motorbåtsskeppare som förstärkning. Pappa Reinos kommentarer gällande förra sommarens seglats går tyvärr inte att återge i tryck. Det var i alla fall glädjande att se hur pappan intresserade sig för sonen seglingshobby.
Rafaga försökte få vind från hotellsidan av stranden. I den båten fanns tävlingens yngsta deltagare, Luca 1,4 år. Det är bra att börja som ung så tyngs man inte av några tidigare erfarenheter. Tykhe väntade på vind på mållinjen. Inga modifieringar tycktes hjälpa, inte heller nya vindskydd eller sprayhoods. Valo låg i samma stiltje och väntade på ens en liten vindpust.
Mikael på sin nya Peregrina funderade på att skola besättningen. Kaptenen frågade av en förbiseglande (sakta glidande) medtävlare om det skulle vara en bra idé att skicka upp en besättningsmedlem i masten för att rätta till en latta i seglet. Det blev i alla fall ingenting av det - det kunde ha varit för mycket för flickan från östra Finlands skogar.
Solen sken från klarblå himmel och värmen räckte till, + 21°C. Färden gick vidare. Abiwis skeppare hade en plan, som vi noggrant följde. Ordergivningen var hård - det var bara att lyssna och lyda. Fläsket hängdes ut över relingen och så väntade vi igen på en vindpust.
Abiwi kom först till vändmärket. Nästa båt inom synhåll var Rafaga, småningom dök också de andra upp. Farten var på inget sätt hårresande. Det fanns gott om tid att småprata och mäta varandras båtar med blicken. Många besättningsmedlemmar hoppade överbord och tog sig ett dopp - något tog sig t.o.m. för med att inleda ett samtal med tävlingskommitténs ordförande. Flickan från östra Finland utnyttjade det lugna vädret till att i lugn och ro sticka sockor för den kommande vintern.
Väderrapporten hade lovat nordostlig vind, men den lilla kåre som fanns kom helt klart från nordväst. Man kan inte ens lita på vädret nuförtiden. Kl. 12.50 beslöt skepparna per telefon att avbryta tävlingen på grund av obefintlig vind. Så den här gången blev segrarchampagnen odrucken.
Mruo