I vintras när jag en becksvart kväll promenerade längs vägrenen så slog det mig, att hur säkert travar jag egentligen på. "Jag har ju reflexbrickorna, så nog är jag i säkerhet", försäkrade jag mig själv och fortsatte lättad färden. När jag promenerade vidare fördes mina tankar till den kommande ljusa sommaren. Till sommaren, som på dessa breddgrader kanske i praktiken inte är så ljus som jag ville tro. På sommaren promenerar jag inte längs vägrenen, utan vanligen står eller går jag på ett mörkt båtdäck. Märker någon annan mig? Har jag reflexbrickor i kläderna? Om så skulle ske att jag föll i, skulle någon hitta mig?
Har mina flytvästar tillräckliga reflexband? Finns det något reflekterande alls på regnstället, som kunde ses i mörker? Finns där något i vilket man kan fästa en krok om man behövde lyftas ur vattnet? Det måste jag kontrollera...
När man ombord har tid att fundera över saker, så förundras man även över det, att varför den för båtbruk ägnade orangefärgade lampan samlar vatten i sig. Ni vet, dendär lampan som hör ihop med livbojen, den som hänger nedanom med ljusändan nedåt. Den får inte ingenjörerna tät så att den skulle vara torr och fungera då den behövs. Inte hjälper det om den kastas i vattnet efter mig. Ingendera syns, varken gumman eller lampan.
Också vår båt är breddfull med säkerhetsutrustning, som till exempel röda nödraketer, och många olika modeller. Varför i all världen, då jag inte minns hur en enda skall användas? Det finns sådana som avfyras genom att man drar i snöre och det lär finnas sådana som har en "mojick" som vrids nedifrån åt sidan. Javisst, och naturligtvis många olika årgångar. Och man borde förvara dem vågrätt liksom de övriga årgångsprodukterna i båten.
En del av dom gamla slapp jag dock, då jag trottade en kass värdeföremål med kaptenen för att avfyras i Sandfall, där man ordnat med övningsavfyrande av raketer. Dylika värdeföremål finns säkert i uppsjö även i andra båtar, eftersom endast få nänns komma och förstöra dem och öva med dem. Dessutom vore det ju förnedrande att börja fråga vilken ända som är upp och i vilken ända man avfyrar den.
Med kvinnlig logik undrar jag starkt, varför inte vita raketer också är obligatoriska? En sådan skulle ju lysa upp hela omgivningen och det skull vara enklare att hitta även mig från svallet och bland vågorna. Är det inte viktigare att hitta mig än att berätta för halva Skärgårdshavet att gumman föll i? Javisst, och man kunde ju avfyra båda färgerna. Och då skulle stuguborna ha något trevligare att se på.
På båtmässan träffade jag en typ, vars båt ligger på botten av Finska viken. Och gubben höll på att fara i samma veva, om där inte av slump hade varit ett lastfartyg som märkte en flytande, redan båtfri skeppartrasa. Något i botten hade gett efter (genomförsel el. dyl.) och båten hade snabbt fyllts. Då nu en brandvarnare är obligatorisk i båten, så varför inte en såndär fuktvarnare som i barnvagnarna också, som skulle gnälla då båten gjort ner sig alltså har vatten på fel sida om relingen.
Nog har även våran vindbåt en gång på våren tänkt uppleva samma sak då den startades första gången. Intill bryggan dock, då den allomkunniga kaptenen glömt att sätta tillbaka en såndär häverthindrande ventil, och maskinen knattrade gladeliga vårens första varv och fyllde så sakta "halva båten". Texten Marine på baby-varnaren och ett tiofaldigt pris och ut som nyhet på marknaden.
Även vår båt är besiktigad. Vi åker alltså tryggt ut på den kommande säsongen. All besiktningsutrustning är med. Också den på listan befintliga reservprovianten, som enligt kapten följer med gumman till alla ställen. Kapten i sin tur sköter om reservdrickan och gör det riktigt bra.
Besiktningsmannen kan komma lugn i sinnet. Allt det behövliga hittas, bara besiktningsmannen orkar vänta. Först börjar man fundera vilken ordningen på säkerhetsutrustning det är detta år, då brödskåpets plats måste bytas och man beslöt placera böckerna där vanligen förstahjälpsväskan finns och tar onödigt utrymme. Under britsen i fören finns gott om plats, på samma ställe som flytvästarna. Dom lär man ju inte behöva, då de senaste testerna visat att de håller en flytande med regnställ i de mest konstiga ställningar, även med ansiktet nedåt. Åter har flytvästingenjörerna varit sluga, då dom planerat och testat västarna endast i simdräkt. Den är ju den vanligaste utstyrseln på Finlands tropiska vatten.
Skumsläckaren och släckfilten behöver inte sökas någonstans. Dom är ju röda och placerade centralt bredvid pentryt. Där brinner det ju om det brinner. Akterut kan man inte placera en släckare till ty det lär störa balansen.
På sommaren undrar jag sedan över något annat. Exempelvis över det, hur sommaren kan vara så vacker.
Mruo