PBK:s LYS-tävling 2007

När vi under veckan före tävlingen kontrollerade väderprognoser, hoppades vi att meteorologerna än en gång hade misslyckats med dem, och att det inte skulle blåsa 11 m/s, som prognosen för sjövädret hade lovat. På tävlingsdagens morgon 25.8. såg vädret riktigt bra ut och det blåste passligt, men när vi kommit till startområdet blåste det redan nästan enligt prognosen, alltså skulle det bli fråga om en helt annan tävling än förra året.

Sju båtar hade anmält sig till tävlingen och några båtar inväntade vi till startlinjen utan anmälning.

När klockan närmade sig tio, var det bara sex båtar som trimmade sina segel vid startlinjen: Ariel, Exkani, Peregrina, Valo, Dacapo och Timjan. Men detta kunde man inte bli och grunna på, eftersom man hade sin egen starttaktik att planera. Vinden blåste med hastigheten 10 m/s och låg på låringen, så man kunde inte vara alltför girig i starten. Den lyckades måttligt bra för alla. Dacapo tycktes dock vara lite över startlinjen vid starten, men det förlåtes, eftersom skepparen var tvungen att ensam manövrera det 44-fot långa fartyget. Efter Dacapo startade vi i ordningen Ariel, Peregrina, Exkani, Timjan och Valo.

Lite efter starten föll Peregrinas försegel ner, och skepparen fick börja reda ut orsaken. Enda möjligheten var att vända stäven mot vinden och förklara redskapsfel. Tävlingens första avbrytning kom klockan 10:21. Tävlingskommittén fick samtalet: "Vi har hissat klubbflagg".

Resten av gruppen närmade sig det första vändmärket med god fart. Dacapo fortsatt med bara storsegel så Ariel tog sig förbi. Vid det första märket var Ariel i ledningen, tätt följd av Dacapo och Exkani därefter. Men sedan skedde åter en brytning, Dacapo drog sig ur tävlingen. Efter märket började en hård kryss i 12-15 m/s, nånting som skulle ha varit onödigt riskfyllt för en ensamseglare.

Ariel och Exkani började en "egen tävling", medan Timjan och Valo påbörjade sin. Stundom kändes det som att familjebesättning inte var det bästa valet till denna tävling - revning i hårt väder är inte en trevlig ritual, men denna gång gick det också som ett depåstopp för en F1-bil, och därmed behöll vi vår ledning. En gång måste vi dock ge Exkani s.k. WC-handikap, och dreja bi, så att vår yngsta gast Terhi fick uträtta WC-bestyr. Som tur var detta en engångsföreteelse, och vi fick snart ledningen tillbaka, och i det samma påbörjades ett obarmhärtigt försprång.

Vädret var hårt och tog därför alla krafter man hade. Misstag hände också. I det samma som Innamos vändmärke syntes, kom en hård vindby som nästan välte vår båt. Det kom ämbarvis vatten in på däck och i sittbrunnen, till och med mantågets vindskydd hamnade delvis i vattnet, men situationen var under kontroll och resan fortsatte. När vi kom till märket måste vi pressa båten lite för att komma runt utan flera stagvändningar. Det fick banpersonalen i skräck, vilka trodde att vi snart skulle komma att ligga på strandklipporna, fastän där ju var åtminstone två båtlängder emellan.

Sträckan till det sista vändmärket gick sedan "som smort" med låringsvind och därifrån tillbaka i bidevind utan stagvändningar.

I mål kunde vi med en stämma sucka, vilket väder. PBK:s LYS-tävling har inte i närhistorien seglats i så hårt väder. Det såg ut som bombnedslag i båtarna. Alla små saker och madrasser hade åkt omkring, men annars var allting i skick. På bastulaven förklarade vi enhälligt, att det tycktes vara enda gången vi seglat till Innamo utan att vi druckit en enda öl eller annan förfriskning på vägen.

Tävlingen fick ett lite mollbetonat slut då det blev klart att två båtar, Ulla och Ceyla hade blivit fast bakom pontonbron vid Lillholmen och blev därför 15 minuter försenade till starten. Tävlingsnämnden trodde att dessa uteblivit från tävlingen på grund av den hårda vinden. Vändmärket var redan borttaget när dessa kom till Innamo, och således kunde ingen avslutningstid mätas för dem. Om så sker i fortsättningen på nytt, så lönar det sig att skepparen ringer tävlingsnämnden och anmäler att båten är med i tävlingen.

- JR, s/y Ariel -

Resultat