I traditionell stil så gör man i höstens Loggen ett sammandrag över den gångna sommarens väder. Vädret berör ju båtfararen om någon. För en del av oss är ett lugnt väder himmelskt medan det är något helt annat för dom andra, beroende på vad slags instrument vi rör oss med. Den gångna sommarn bjöd säkert på både lämpligt och olämpligt väder för alla. Huvudsaken är dock att vi har väder än inget väder alls.
Den starkt varierande väderleken ställer hårda krav på våra sjömanskunskaper och på utrustningen - både navigerings- och annan utrustning, beroende på exempelvis fukt och hård sjögång. Ju större farvatten vi rör oss på desto viktigare blir kunskaperna och skickligheten speciellt i kritiska ögonblick. Den kommande vintern, båtfararens ideperiod, kan med fördel användas för att förbättra sjömanskapet. Jag menar inte endast de klassiska navigationskunnigheterna utan även den nutida tekniken - såsom kartplotter, fördjupande studier i användning av kartprogram på GPS och PC, så att användningen av dessa fina utrustningar skulle vara rutinerad då det verkligen gäller.
I min båt finns en VHF-radio liksom i de flesta andra. Men hur ofta blir den idag använd då det är mycket enklare att ringa upp kompisen på mobilen. Under semestern hamnade jag några gånger att använda den där apparaten på utländska vatten, och jag märkte att rutinen och hälften av VHF-alfabetet hade försvunnit. Det hela klarade sig, men hur hade det varit om det blivit en nödsituation? Det lönar sig även att fördjupa sig i motortekniken. Minimikravet enligt min mening är att kunna lufta sin egen diesel "även i sömnen".
Medlemmarnas deltagande i båtsäsongens händelser har varit rätt varierande. I vårutflykten till Stora Hästö deltog detta år faktisk många båtar och alla njöt av det fina vädret och den halstrade laxen. Det övriga utflykterna och händelserna drog sedan litet färre deltagare och orsaken var för det mesta ett uselt, verkligen blåsigt väder. Vädret kan vi ju ingenting åt.
Olika talkotillfällen har hållits under året både på land och vatten, dvs. i Sandfall och på Innamo. Talkona på Innamo är omtyckta och slutresultatet alltid garanterat så det är enkelt att sluta sig till tacket från Innamos värdfolk.
Takremonten i Sandfall har äntligen slutförts efter en kraftansträngning nu på hösten. En verkligen kraftuppvisning av talkodeltagarna.
Utrustningsbryggans lilla men faktiskt sega "kraftpar" bygger utrustningsbryggan dag för dag allt färdigare. Det är verkligen trevligt att följa med hur detta storprojekt framskrider.
Alla ovannämnda arbeten har faktiskt utförts som talkoarbeten. För motsvarande jobb har många båtklubbar avlönat utomstående arbetskraft. Lyckligtvis har vår klubb inte ännu blivit tvungen att ty sig till det. Med detta har våra medlems- och andra utgifter kunnat hållas på en lägre nivå än i andra klubbar. När man granskar talkodeltagandets namnlistor så måste man dock konstatera det faktum att de låga deltagaravgifterna blivit bekostade av alldeles för få och oftast samma personers ryggskinn.
Vädret och åren gör illa åt vår gemensamma egendom även framgent. Behovet av olika service- och reparationsarbeten samt tilläggsbyggande är en fortskridande naturlig process. I klubbens verksamhetsplan begränsas dessa arbeten av pengar och personresurser. Förhoppningen är att framskrida så, att ingen av medlemmarna blir belastad i överkant, så att hobbyn kan förbli vettig.
Till den kommande vinterns eller egentligen vårens projekt hör bl.a. att delvis förnya den till bristningsgränsen belastade Snäckvikens brygga. Detta kommer att kräva mycket både pengar och arbetsinsatser.
Jag vädjar nu till medlemmarna att delta i dessa och andra framtida talkoarbeten, var och en enligt egen tidtabell och förmåga. Oftast talar vi ju om endast några timmars eller högst någon enstaka dags offrande för den gemensamma hobbyn. Någon speciellt yrkeskunskap behövs vanligen inte, ty det finns alltid bland oss ledarpersoner.
För projektens ledarpersoner skulle det verkligen vara trevligt, om medlemmarna självmant anmälde sig som "arbetsplatssökande". Att jaga och rekrytera talkopersoner som ju inte är den allra trevligaste sysselsättningen. Man hittar nog information om talkona på klubbens hemsida och på anslagstavlorna.
Erfarenheten har visat, att de talkojobbare som deltagit utan undantag känt stor tillfredsställelse då arbetet blivit färdigt. Förutom arbetsglädje bjuder talkotillfällena även på en mycket trevlig social tillställning, där både gamla och nya medlemmar bekantar sig med varann. Responsen har alltid varit positiv.
Jag tillönskar alla medlemmar en aktiv vinter i anslutning till vår året-runt hobby.
Seppo Ruotsalainen
Kommodor