Vindar och emotioner

Den 29.8. samlades 7 ståtliga båtar till startlinjen för att tävla om Pargas Båtklubbs segelmästarskap 2008. Morgonen uppvisade trevligt väder. Inspirerade av den nya banan förflyttade sig gaster och kaptener från skepparmötet till uppvärmningen.

Starten lyckades enligt konstens alla regler i motvind. Startlinjen, som gick framför klubbens brygga, var smal och detta gav sin "krydda" till starten. Familjen Katajas Exkani tog en överlägsen start. På Abiwi var det inga festliga känslor under starten, men vinscharna surrade desto mera. Till och med så mycket att förseglets skot hamnade i ett oroväckande beknip! Vi missade dyra sekunder men som tur var sparades repet från knivens grymma behandling. Skepparens nerver spändes i samma takt som repets.

Det var storslaget att bevittna den första kryssen, när varje besättningsmedlem gav hela sitt kunnande. De två Omega båtarna började genast ta mått av varandra. När den jämna fronten av båtar närmade sig Innamos nordspets, lyckades Abiwi ta ledningen av Exkani. I kölvattnet följde Luna Atlantis. Den vackra ön Innamo blev till höger, och på sträckbenet var marschordningen, enligt vår beräkning, i stort sett den samma. När vi gippat till medvindsbenet såg vi den första spinnakern stolt hissas mot himlen.

Vi anlände till Hepokaris vändmärke väldigt nära Exkani. Abiwi höll sin ledning och ökade den p.g.a. Exkanis spinnaker problem. Vid Innamos sydöstra hörn undvek vi att hamna i lä av ön. Resten av gruppen var tät och striden om placeringar var hård.

När vi kom till den södra sidan av ön hade Exkani tagit in lite och vi väntade redan på att anlända till Kaitkivi, så att nästa bidevindsben kunde börja. Den hårda striden verkade tända den här besättningen oavsett det svettiga arbetet! På detta ben gjorde många bra ifrån sig. Luna Atlantis, Ariel och Peregrina tog sig till striden mellan Exkani ja Abiwi. Valo och Tripless följde lite efter den heta gruppen.

Innamo hade rundats och nu var det bara "nedförsbacke" till startlinjens boj. Publikens högljudda hurrande på bastuberget gladde alla besättningar. Till och med en stagvändning misslyckas p.g.a. den stora uppmärksamheten. Härligt.

Framför oss hade vi ett långt motvindsben mot norr och Kaltsaaris vändmärke. Vi lyckades strålande med att dra nytta av vindriktningen och Exkani gjorde ett amatörmässigt misstag genom att byta hals precis i fel ögonblick. Vår egen kurs förde oss rakt mot vändmärket då vinden ökade. Den gamla damen (och jag menar inte fru Ruotsalainen) gav sitt allt och vi njöt för fullt. Njutningen var bara ögonblicklig. Vi visste att medvindsbenet nalkades och att det var långt som nödåret. Exkani hissade spinnakern trots den hårda vinden och började en ofantlig spurt. De andra båtarna kom emot oss och glada hälsningar byttes tävlanden emellan.

Från Innamos brygga kunde man igen följa med en spännande tävling när bojen passerades så att Exkanis förstävsbrus hördes tydligt till oss. Den sista rundan hade sparkats igång. Efter bastubryggan upplevde vi tävlingens mest spännande ögonblick då den upphinnande Exkani kilade riktigt nära. Vanterna närmade sig vår bomnock och med ett försäkringsbiträdes yrkeskunskap (vi har traditionellt alltid yrkesmänniskor från olika branscher med oss i tävlingar) insåg vi att skadorna skulle bli för stora om vi skulle bli överkörda. Vi tvingades till en kursändring. Otroligt!! Som i alla bra tävlingar sparades det inte på rösten och råd delades ut av båda skepparna - inte utan orsak. Det skulle inte vara en dålig idé att i nästa år dela ut regelboken åt alla tävlingsdeltagare. Det skulle i alla fall vara allmänbildande.

Rundningen av sydbojen söder om ön öppnade lensbenet och vi följde i Exkanis kölvatten. Vi psykade igen besättningen till toppform och beslöt att börja slutspurten, som i vårt fall måste göras redan på det näst sista benet. Det hade ju redan slagits fast att i medvind hade vi inga chanser mot den värsta tävlingskumpanen i dessa omständigheter. Vår navigatör avnjöt i sällskap med skepparen öppet nervpillerburkens innehåll. Vi gick tillräckligt nära Kaitkivi och åter började bidevindsseglingen.

Vi lyckades igen dra nytta av samma vindtrick som på den förra kryssen och tog in på ledaren. I det sista hörnet diskuterades det mycket om hur mycket före vi skulle måsta vara för att vinna. Vi anade att det inte skulle lyckas och när ingens matematiska begåvning räckte till i brådskan (platsen för matematiker lediganslogs för nästa år) valde vi att göra det vi gör bäst - nämligen segla.

Vinden hade mojnat och vi "åkte utförs" sista gången mot mållinjen. Kontrollen bakåt var hård och ur Exkani sågs huvuden sticka upp med jämna mellanrum. Målsmällen hördes och applåderna var högljudda (vi hjälpte nog själv till med dem ganska mycket). Exkani kom bara 56 sekunder efter oss i mål! Wow vilken tävling!

Den nya banan bjöd på en ny upplevelse både för deltagare och för publiken, i denna traditionella tävling. Det var lättare att jämföra sina egna chanser och placeringar p.g.a. formen av den nya banan. Också besättningen hölls på alerten. Ett stort tack åt Hessu för planerande av banan! Det är glädjande hur mycket människorna satsade igen inför denna händelse.

Personligen vill jag uppmuntra nya tävlingsdeltagare och klubbens medlemmar att ta del av tävlingen under kommande år. På S/y Ariel observerades tävlingen av två lovande medlemmar. Se upp - den unga generationen tar över i något skede. Jag vill också tacka alla deltagare, de aktiva supportrarna och de klubbisar som deltog i aftersailen. 2009 är ett nytt år och skänker nya möjligheter åt oss alla.

Mruo, S/y Abiwi
Översättning: Robert Löfman

Resultat