Kari Mäkinen korrigerar klubbens 40-årshistorik, som var införd i Loggens nummer 2/2003. I den berättades det att den nya stugan på Innamo skulle ha gjorts enligt ”nycklarna i handen”-principen. Så var det dock inte fallet. Här följer Karis beskrivning över hur byggnadsarbetena på Innamo fortskred.
År 1986 påbörjades förnyandet av Pelleborg och bryggan. Bryggan hade murknat till ett farligt stadium och var snedvriden av isarnas hårda behandling. På vårvintern -86 begav sig en grupp klubbmedlemmar längs isvägen från Rimito till Innamo för att riva den gamla bryggan och göra fästen i berget för den nya bryggan. Även bryggans kanter gjorde man färdiga. Bryggan var lika lång, som den gamla vilken inte rundade hela klippan. Locket till den nya bryggan gjordes först på våren då man kunde fara med egna båtar till stugan.
På våren gjordes även nya trappor till stugans ingång och i samband med dessa en liten terrass. Många gånger, då jag satt i den gamla stugan och betraktade solnedgången, lekte jag med tanken om att det framför stugan kunde finnas en terrass, med direkt förbindelse till stugan. Jag fick grönt ljus för projektet och tillstånd att skaffa en glasdörr och virke till terrassen. Vad var det vidare, hål i väggen, dörren på plats och hela gänget ut och bygga terrass. Terrassen blev färdig 14.6.86 då vi även drack invigningskaffe och intog även andra förfriskningar.
Sedan var det redan midsommardansens tur; nu fanns det utrymme att dansa runt på ett jämnt underlag, något som det funnits mycket litet av i Pelleborg tidigare.
På vårvintern -87 var det sedan dags att förlänga bryggan så att den rundade hela klippan. På så sätt fick vi flera bryggplatser och även en gångväg upp till stugan från den andra sidan. Talko-gänget var igen ute med egna bilar längs isvägen. Det var en kall vinter och isarna tjocka. Jag minns denna Innamofärd speciellt bra ty färden slutade med ambulans på ÅUCS efter äventyren på isfärjan och isvägen. Tack till Harry Sihvonen för transportens första etapp. En vecka på ÅUCS och allt var bra igen.
14.7. klockan 00.35 startade vi mot Innamo med L-306 (Kalkholm). Esa var skeppare och med var Esko, Pena och jag. Vi hade lastat nya betongtyngder till de nya bojarna på plankor längs Kalkholmens sidor. På grund av däckslasten åkte vi på natten för att undgå de värsta vågorna. Genast då vi var framme klockan 03.25, började vi koppla ihop bojar och tyngder och fällde dem turvis över vardera relingen på lämpliga ställen. Vid en gammal boj låg en främmande segelbåt förtöjd. Skepparen undrade säkert vad det var för plaskanden, som hördes på natten.
Även vid den gamla bastun byggdes en ny terrass där man kan svalka sig.
Under året 1987 började en tanke om en ny stuga, som bättre skulle passa för klubbens behov, att ta form. Vi ville ha en större och öppnare stuga med utrymme för kvarnkaffefester och andra tillställningar. Den gamla stugan var opraktisk för dylika tillställningar fastän den var i gott skick och mysig med sina små sovboxar, sitt brasrum med en fin spis och sitt kök, som var ett par trappsteg lägre än de övriga rummen.
På självständighetsdagen -87 åkte vi med Juhani Kodisojas pulpetbåt, som hade en liten akterhytt, i en kraftig höststorm och tät snöyra, till Innamo för att se ut och mäta den kommande stugans plats. Vi konstaterade att vi, på grund av den kraftiga sluttningen, måste bygga den nya stugan delvis på den gamla stugans plats.
På ett extra föreningsmöte beslöts det att projektet skulle köras igång. Kari Mäkinen, som då var Innamos förvaltare, fick till uppgift att planera den kommande stugan och ansvara för projektet samt leda talkoarbetet.
Stugans planer godkändes och Vehasen saha fick till uppgift att tillverka stugans trädelar. Annat byggmaterial såsom grundstenar, murbruk, isoleringsmaterial mm skaffades på Konstra. Det skulle bli en arbetsdryg sommar på Innamo.
4.5.88 sjösatte jag BELLA, det började bli dags för stugtalko. Grunden måste fås klar och pelarna måste få tid på sig att torka, så att de skulle hålla uppförandet av stugan - stugstockarna och det andra virket skulle komma den 1.6.88.
Jag hade meddelat att det första talkot skulle vara 6.-8.5. Konstra hade hämtat en stor hög med byggnadsmaterial till stranden i Snäckviken. Detta lastades i båtarna till Innamo. Där fanns byggstenar, bruk, kamstål, mineralull och även grundplattorna, som Hartela i Norrby hade gjutit. Klockan 18.00 startade de fullastade båtarna i fint väder mot Innamo. Med var K Mäkinen, E Lilja, R Hermansson, J Palokankare och A Nurmi.
Den vackra majmorgonen 7.5. började vi med att riva sovrummen i den gamla stugan för att ge plats åt den nya stugan. Det var bara att gå på med motorsågen och såga stugan till stumpar och rada upp dem. Man mätte ut pelarnas platser och påbörjade grävandet av groparna, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Där man inte stötte på stenar gjorde rötterna det nästan omöjligt att gräva. Arbetet fortskred trots allt med hjälp av humor. Efter att grundstenen hade murats kunde pelararbetet påbörjas.
Det kom ut mera talko-folk den 8.5. Man konstaterade att det går att fira morsdag även på detta sätt. Det var bara att sätta igång med spadar och spätt, jobb fanns det för var och en och litet till.
Följande talko inföll 13.-15.5. Till Snäckviken hade det igen hämtats material, som stuvades i båtarna. Med full last styrde färden ut mot Innamo. Arbetet med grunden fortsatte som förut, svetten rann och vitsarna avlöste varandra. Grunden blev färdig på veckoslutet. Även juniorer var med och hjälpte till med att bära saker och putsa upp i omgivningen. Nu var det värsta över.
Under det tredje talkot 28.-29.5. fylldes och jämnades marken runt pelarna före stugans ankomst. Det blev till och med litet tid över för att reparera bastubryggan.
Den första juni var det dags för det fjärde talkot. Vi for med snabba båtar till Nagu för att ta emot stuggrejor. Vehanens bilar levererade byggmaterialet till Nagu hamn där det lyftes ombord på URSUS och färden till Innamo började. Några klubbmedlemmar var redan på plats och väntade på ankomsten. Vi fick lasten lossad och upplyft på stranden och bryggan och en del av sakerna bars upp i backen. Resten fick bli och vänta på inkommande veckoslut. Tillsammans med stuglasset kom också två stugmontörer.
Under talko nummer 5, 3.-5.6. bars resten av byggmaterialet upp från stranden till byggplatsen. Det var så gott om folk att vi högg hela sommarens bastuved. Vi hade ju gott om torrt virke från den gamla stugan, vilket var staplat bredvid bastun. För hemfärden lyfte vi upp åsbjälken som timmermännen inte skulle ha fått upp ensamma.
Jag hade kommit överens med timmermännen att de skulle ringa mig före veckoslutet ifall de skulle behöva någonting då vi kom ut till Innamo nästa gång. Litet för 6 på morgonen den 10.6. ringde telefonen och man önskade en god morgon från Innamo, sedan blev det tyst. Jag frågade om det behövdes någonting. Svaret var nekande men han som ringde sa att det har hänt något tråkigt. Jag frågade om någon har skadat sig. Nej, men bastun brann i natt sa timmermannen besvärat och fortsatte att berätta vad som hade hänt på natten. Jag sa att det inte kunde vara sant.
Jag for ut till Innamo på kvällen och vid ankomsten satt Reijo H på bryggan och såg mycket besvärad ut. Då jag kom upp på bryggan sa Reijo: "Det var int´ jag som gjorde de´!" Jag frågade vad han inte hade gjort. "No, jag har int´ bränt ner Innamo bastun!"
Reijo hade anlänt redan tidigare på eftermiddagen och fast han hade kört förbi bastustranden hade han inte märkt den nedbrunna bastun. Då han satt på bryggan hade han tänkt att han går och värmer bastun då det var folk på kommande för att måla stugan och fixa andra saker. Reijo gick längs stigen mot bastun, men då han kom ner för backen märkte han att allt inte stod rätt till. Takrännan hängde och dinglade underligt och då han kom närmare märkte han att bastuväggen var förkolnad och svart.
Reijos första tanke lär ha varit: "Jag har int´ gjort de´ här", ensam som han var utan vittnen. Han måste gå och ta sig en toddy i båten för att lugna ner sig. Jag sa att han inte skulle bekymra sig och att jag redan visste vad som hade hänt. Vi begav oss tillsammans till bastun för en inspektion - synen var bedrövlig. Vi konstaterade att det nog fanns bastuved tillräckligt men ingen bastu.
17.-19.6. Målningsarbete räckte till för en var såväl inne som ute. Dörrar och fönster skulle målas. Under veckan var Sandberg och lackade golvet, möbler skaffades och monterades.
23.-25.6. Midsommar, det fina vädret gynnade och arbete räckte till: rännorna skulle upp, fönsterblecken monteras mm mm. I och med att spårnycklarna togs i bruk, kunde klubbmedlemmarna äntligen få egna nycklar i handen till den nya stugan.
Sommaren -88 fortsatte, det var kvarnfest och månskensutfärd mm. Nu fanns det ett fint ställe att ordna tillställningar, stugan var lyckad. Man badade i tältbastun, som Ilkka T:s gäng hade förverkligat i väntan på att Keijos grupp skulle få färdig den nya bastun.
Den gamla stugan stod framför den nya hela sommaren. Stig Eriksson från holmen var intresserad av den gamla stugans dörrar, fönster och tegel mm. Man kom överens om att han river och forslar bort skrotet. Det hade varit en arbetsdryg talko-sommar för klubbmedlemmarna. Till all lycka värderades talkona på Innamo högt och ersatte mången båtfärd.
Våren 1989. Första turen till Innamo 12.5. Den gamla stugan var borta. Där fanns bara ett stort tomrum mellan den gamla terrassen och den nya stugan. Här fanns det jobb igen, terrassen måste förstoras så att den täckte hela området från stugan till flaggstången. Då den blev färdig, var den en fin sällskaps- och dansplats där det fanns utrymme även för ett större sällskap. Köket inreddes och blev fungerande, Urho Sandholm installerade el i stugan. Veli Korhonen gjorde ribbverket mellan pelarna. Senare ledde Veli spis-projektet. I början av maj -90 byggdes det en ny bastubrygga i stället för den gamla uttjänade.
Tack till alla båtvänner för de på Innamo och annan stans fördrivna trevliga stunderna. Det är nu trevligt att kunna tänka tillbaka på dem då man inte längre aktivt idkar båtliv eller annan aktivitet inom PBK.
Hälsningar och lycka till för klubben och medlemmarna önskar Kari Mäkinen.
