Under några års tid har ja bidragit med små kolumner i båtklubbens tidning. De har handlat om ön och byn Innamos historia, kultur, namnförråd, kommunikationer, natur och näringar, vilka huvudsakligen har varit jordbruk, boskapsskötsel och fiske. Nära samman med de viktigaste näringarna har hört båtar, fiskebragder och jordbruksredskap samt mycket sådant som hörde hemhushållningen till, t.ex. spånadsredskap och vävstolar.
Inom den kulturella sektorn har jag nämnt det innehållsrika bybiblioteket, som fanns i byn under en lång tid och de två olika privata skolor som verkade i början av 1900-talet och på 1940-talet. I fråga om traditioner har jag tagit upp hur man firade årets olika helger och högtider.
Under min livstid har mycket förändrats i min hemby. Från att ha varit en levande skärgårdsby med sex fungerande fiskehemman, har det lilla samhället utvecklats till ett sommarparadis, som lever upp under vår korta nordiska sommar.
Tre mangårdsbyggnader har sålts och fungerar som fritidsbostäder, en fortsätter som temporär sommarbostad för ägarens släkt, en står tom och en är efter generationsväxlingen huvudsakligen bebodd från tidig vår till sen höst. Ett stenfähus är ombyggt till året-om-bostad och ett sköthus i stranden till sommarhus samt en lada till bastu. För husens del är det ju lyckligast att de åtminstone en del av året är bebodda och som en följd därav även omskötta.
Av två fristående lillstugor är den ena endast sporadiskt i användning och den andra bebodd sommartid. Endast en lillstuga håller på att genom rivning gå sitt slutliga öde till mötes. Inom byområdet har en vinterbonad stockstuga uppförts under senare år. Ett äldre torp och ett yngre har bytt ägare och fortsätter som sommarbostäder. Ett hus som numera står tomt uppfördes efter kriget till sommarbostad. Samma var fallet med den familjestuga som byggdes i början av 50-talet på båtklubbens nuvarande tomt. Den var en föregångare till dagens moderna stockstuga.
Alla hus som från början planerats till sommarstugor är belägna invid stränder. Sex stugor tillhör Innamoättlingar och fem ägs av folk från andra orter. Här har jag inte beaktat sommarstugor på till byn hörande holmar. Sist och slutligen har centrum i min barndomsby inte ännu ändrat utseende så mycket.
Jorden brukas fortfarande, två gårdars åkrar har, med undantag av en liten del, genom köp övergått i en granngårds ägo. Tre gårdars åkrar är utarrenderade till samma granne.
En modernitet som uppförts under senare tider är GSM-masten, som utgör ett kännspakt landmärke för båtförare. Ett fiskelag har bildats och en förening för skötseln av bystranden och allmänna vägar.
Mycket har förändrats sedan min barndom. Not- och skötfisket har försvunnit som inkomstkälla, trålfisket likaså. Numera fiskar man endast för eget behov, med nät, spinnspö, metspö eller pimpel. Träbåtarna har nästan helt kommit ur bruk och plast- och aluminiumbåtarna har intagit deras plats.
Inom jordbruket som tidigare sköttes med hjälp av hästar, har maskinerna på grund av sin större kapacitet, tagit över de flesta tyngre arbeten. Boskapsskötseln är slut, med undantag av några sommarfår, som har till uppgift att genom bete snygga upp gårdsplaner och näromgivning.
På grund av att det inte i större skala finns betande boskap längre och vissa odlingsväxter saknas, har naturen i någon mån förändrats. Undervegetationen har blivit frodigare, svampbeståndet är kanske litet förändrat och en del växter har försvunnit, såsom blåklint och vild kummin. I det omgivande havet fanns det förr mycket blåstång och inga gröna eller blågröna alger, stränderna var helt rena.
Som positiva drag i utvecklingen kan nämnas att ön under 1900-talet fick regelbunden postgång, telefon och elektricitet. Kommunikationerna har förbättrats sedan ångbåtarnas tidevarv i och med att förbindelsebåten började trafikera regelbundet och elektriciteten har bidragit till en bekvämare tillvaro för invånarna. Men trots detta har året-om-boarna minskat i antal. Detta gäller tyvärr även andra öar i skärgården än Innamo. Framtiden får utvisa hur utvecklingen i fortsättningen kommer att gestalta sig.
Dido Björkblad