Sommaren var åter för båtfararnas del verkligt fin vad beträffar vädret i vår skärgård. Så har det inte nödvändigtvis varit annorstädes på Östersjöområdet, vet de av våra medlemmar som varit utanför våra egna vatten att berätta. En ständigt ökande skara av våra medlemmar seglar på Östersjöområdet. Målet har varit alla östersjöstater, Danmark, Tyskland, Polen, de Baltiska länderna och deras "skärgård". Och därtill får vår klubb sina första jorden-runt seglare, vilkas resa vi i framtiden kan följa med i Loggens berättelseserie. Utvidgningen av sjöfartsreviret möjliggörs av allt större och sjösäkrare båtar. Man kan dock mycket väl röra sig också med små båtar - och man har gjort så - överallt inom Östersjön, sålida vetandet, kunskaperna och utrustningen är tillräckliga och uppdaterade.
Eftersom båtfararnas revir växer så måste vår klubbs aktiviteter utvecklas i en riktning, där vår klubb i en ökande grad kan erbjuda möjligheter till både teori- och praktikskolning, som behövs i krävande omständigheter. De praktiska färdigheterna kunde ökas av reseberättelser, väderkurser, CEVNI-kurser, kurser i förstahjälp, VHF-kurser, båtfärds- och seglingskurser etc. etc.
Som gemensamma apparatanskaffningar kunde man tänka sig t.ex. VHF-telefoner, ty VHF är fortfarande den enda nödtelefon, som borde finnas i varje båt och alltid påslagen. Vår klubb har nu ett eget DSC-gruppanropsnummer (023099490), så man har glädje av apparaten även utanför nödfallssituationer. Egna erfarenheter erhölls från en resa förra sommaren, då det en vacker sommardag oväntat kom oförutsedda problem, där det även fanns element till värre. Lyckligtvis hade man oersättlig nytta av VHF:n då mobilens fält var noll, och allting slutade dock lyckligt. Det lönar sig att på nytt läsa Loggens nr. 1/2011 artikel om VHF/DSC-gruppanropet. En fungerande apparat fås väl för vinräkningen över några veckoslut.
Vinterförvaringens utveckling påbörjades genom att ta i bruk båtplatsens bokning via förhandsbetalning, och detta har gett mycket bra erfarenheter. Förvaringen försöker vi vidare utveckla, försnabba och förenkla genom en allt större centralisering och genom att fakturera lyften i efterskott. Aktiviteten utvecklas vidare enligt höstens erfarenheter.
Det är förbjudet att förvara gasflaskor i båtarna. Vi har som gåva fått ett av myndigheterna godkänt skåp för bevaringen av gasflaskorna. Tilläggsuppgifter om förvaringen och gasskåpet fås av hamnkaptenen på Sandfall.
Sommarresidenset på Innamo har åter varit i flitigt bruk och i städat skick. Alla terrasser och bryggan har trycktvättats och impregnerats, och så hålls vår klubbs gemensamma egendom åter i många år i fint skick. Tacket för detta hör framför allt till öns värdar. Vårstädandets talkon var åter en fin manifestation av gruppstyrka.
Vi söker fortfarande efter en andra öplats parallellt med Innamo, och den borde vara belägen inom en fyra timmars radie från Södra Erstan med en båt som gör sju knop. Alla riktningar är i princip möjliga. Anskaffningen är en utmaning för en liten klubb, men realiserbar. Alla vinkar om potentiella mål är välkomna.
På säsongens resor deltog denna sommar ovanligt många båtar. På höstresan till Högsåra deltog hela 12 båtar. Klubbmedlemmarnas båtar har inofficiellt samlats även på andra orter utanför våra gränser, så för de kommande somrarna kunde man planera officiella eskadrar bort från våra egna vatten. Man har t.o.m. framlagt önskemål om båthyrning t.ex. i Kroatien som fortsättning på vår egen säsong.
Den här ordförandespalten är den sista för min del. Jag har nu verkat som kommodor under sex år och det är dags att byta rorsman. Det är också dags att göra en översikt bakåt och samtidigt vända min efterföljares blickar mot framtiden.
Jag anslöt mig till klubben som gulnäbb för 32 år sedan. Världen såg givetvis helt annorlunda ut då. Klubben hade stämplat sig som motorbåtsklubb och båtarna var långsamma, och från mina första tider minns jag att jag var den enda seglaren. Idag är vi en båtklubb, där det finns många slags båtar. Det finns snabba, långsamma, segelbåtar, pulpetbåtar osv.
Medlemmarnas olika hobby var tidigare mycket färre och för båtfarandets och klubbaktiviteternas tidsbehov behövde man inte tävla med annat tidsbruk. Tid för våra medlemmar och deras barn för våra aktiviteter fanns det mycket mer än idag.
Jag minns dock att den dåtida klubbens cigarrklubbs "gamla skägg" klagade, att klubbens framtid inte såg särskilt bra ut, då det inte finns tillräckligt med speciellt unga som kunde få det hela att rulla. Vi gulnäbbar kom dock snart med i den tidens nöjesbestyr, juniorkommitté, tävlingskommitté, utfärdskommitté, besiktningsnämnd och även i styrelsen. Aktiva medlemmar kom och gick. Aktiviteterna fortsatte dock och fortsätter även i framtiden. Endast aktiviteternas former ändras.
Villiga hantverksmässigt och praktiskt kunniga för klubbens olika aktiviteter finns dock i minskande grad. Det är därför av yttersta vikt att bland våra medlemmar värva nya aktiva. Endast så kan vi bevara vår båtklubb som en förhållandevis liten, livskraftig och för medlemmarna förmånlig klubb. Om vi inte lyckas med denna målsättning, så finns risken, att vi i framtiden för vissa aktiviteter hamnar att ty oss till köpt service, såsom mången annan klubb. Detta betyder höjda avgifter, vilket starkt strider mot klubbens målsättningar.
Under mina föregångares ordförandeperioder åstadkoms mycket för att utveckla klubben, och jag är för min del nöjd med medlemmarnas och ledningsgruppens satsningar och med den hjälp jag fått för att vidareutveckla klubben under min ordförandeperiod. Som radmedlem försöker jag stå till tjänst även i fortsättningen.
Jag hoppas att varje medlem bär sitt strå till stacken och hjälper den nya kommodor som väljs vid årsmötet och den ledningsgrupp han leder i arbetet för alla våra medlemmars bästa.
Jag tackar medlemmarna och önskar den nya kommodoren framgång.
Seppo Ruotsalainen
Kommodor